New times, new language, new blog

I decided to continue this blog in English because of people I meet travelling and a greater audience should I ever make some money from this...

You will find the new blog at adventurewithjonas.blogspot.com

I will translate old posts whenever I see fit and have time.

Dubai - utanför vardagsrutten - dag 1

Det här inlägget kommer inte handla om världens högsta byggnad

Första dagen i Dubai

Då har jag äntligen tagit mig till mellanöstern och ett arabland dessutom - Förenade arabemiraten. Jag har kommit på att första dagen på ett ny plats tillbringas bäst utan press på att prestera något i turistväg, bara hänga och känna in omgivningarna.

Dubai är som ett modernare Singapore, och känns lite som Las Vegas med sina moderna tegelbyggnader och ocharmiga skrytbyggen. Nåja, dagens intryck när att det nog tar ett tag att hitta en själ i staden Dubai, och att det inte går att hitta den genom att gå - dels på grund av värmen, dels på grund av avstånden... Första stoppet i dag var en privat strand som utlovade pool, som visade sig vara avstängd. Entré 5 pengar (x2 för SEK) solstol 15, parasoll 10. Vattnet var grumligt med ca en meters sikt och stranden ganska skitig, men det var varmt i vattnet och i solen. Hängde med min tremänning Filip och hans mor Ingela på som åkt hit samtidigt. Slapp förmiddag.

Playan med planterade palmer           Tremänningar i sanden

En sen lunch på en libanesisk restaurang var grymt bra, 130 kr per person var kanske i dyraste laget, men rejält med mat och liten tapas till förrätt.

Metron hem - som känns helt nybyggd och följer staden/stranden  - för att hämta träningskläder. Taxi till gymmet Champion Club för kvällens träning. 120 kr för ett pass och 1000 kr per månad är tydligen prisvärt för Dubai. Nåja, jag fick i alla fall två pass för samma pris. http://thechampionclub.com/index.php

Tränarna kunde sin sak och Prince Amir som är huvudtränare är fd svensk mästare och pratade till och med svenska. Två och en halv timme senare kändes inte 120 kr som en stor kostnad.

Kvällen avslutades med middag på indiska Zappa kadai - rekommenderat av indier - och för 140 kr fick vi varmrätt, bröd och dryck för två... och te. Gott smakade det med! Www.aappakadai.com

Noterat

1. Metro är billigt, som mest 17 SEK enkel resa.
2. Taxi är billigt, svårt att komma upp i hundralappen
3. Bekymra er inte om klädkoder ni hört talas om, använd sunt förnuft

Utrustningslista Kebnekaise 2014

Då så gott folk! Resan till toppen av Kebnekaise (Sydtoppen) är bestämd till vecka 9 2014. Vi har nu två säkra deltagare och 5-6 stycken som vill med men inte kan lova än hur det blir.

Jag fick frågan om hur pass vältränad man behöver vara. Jag tror att klarar man två mil på skidor så klarar man bestigningen. Men det betyder inte att det är lätt och det behövs säkerligen en del muskler för att pressa sig upp.

Här kommer en början till en utrustningslista som kommer att växa allteftersom. Lämna bara kommentarer om jag glömt något. Jag klär mig alltid i lager när det blir kallt . Viktigast är att ha bra mössa, vantar och skor. Se till att alltid ha torrt närmst kroppen och vindtätt längst ut.

Först börjar vi med expeditionsmaterial

• Tält - vi har ett 2,5-manna och ett 4-manna för vinterbruk. Det bästa är om vi kan fylla tälten fullt för att hålla värmen så blir vi 5 så tar vi fortfarande 4-mannatältet
• Pulka 1-2 st för att bära det tyngsta
• Kokutrustning trianga med bensinbrännare och t-sprit som reserv 1-2 st beroende på antal
• Spadar 2-3 st för att gräva bivack
• Nödraketer???
• Toalettpapper
• Kompasser x2
• Kartor x2
• Värmelampa
• Första förband x2

Personlig utrustning

• Ryggsäck 45-65 liter
• Sovsäck - jag använder en -18 Haglöfs
• Liggunderlag, "vanlig" skumgummi har jag hört är bäst, luftfyllda 
• Jacka och byxor vind- och vattentäta.
• Skidor med stighudar
• Skor/pjäxor (jag vet inte om man behöver extra skor eller om pjäxorna är bra nog, måste undersökas)
• Underställ x2
• Byxor under understället x2
• Tröja typ fleece eller ull x2
• Varma sockor x3 gärna ett par våtsockor att slänga ner om du har mycket fotsvett
• Underställskalsonger x2 (beroende på hur gott du vill lukta efter 7 dagar
• Mössa x2 eventuellt hjälm
• Vantar med urtagbar innervante - jag använder hestras tumvantar med extra trädgårdsvantar i
• Fingervantar för "pillarbete"
• Kamera med extra batteri, kanske actionkamera
• Vattentäta påsar till all utrustning - zipit påsar är sjukt bra!
• Ficklampa / pannlampa (finns att köpa på E-bay för runt 250 spänn med ljus som halvjus på en bil)
• Tändare och tändstickor (förvaras på två olika ställen)
• Hygienartiklar med skavsårstejp, tandborste, linsvätska etc (kanske zinkpasta)

Nu kommer jag inte på mer ikväll (och jag vet att jag glömt maten, men det tar vi senare).

Äventyr som en del av livet!

Min bror kommenterade min blogg häromdagen med att han trodde att den handlade om äventyr. Han förstod inte vad thaiboxning hade med äventyr att göra. Min förklaring är att jag försöker visa att det går att göra nya saker hela tiden och att bara för att vi blir äldre så behöver vi inte fastna i gamla mönster!

Mottot är "Vi dör bara en dag!"

Jag skulle kunna skriva om en helt annan typ av äventyr också, att jag ifrågasätter mina egna sociala och mentala mönster, men det är en helt annan historia!

Dagens miniäventyr var en vandring vid Sparreholms slott för att leta bäver. Ingen bäver men väl äpplen och kardborrar, och Sveriges Största Träd! Vem hade kunnat tro det!

OBS! Om ni förstorar första bilden så hittar ni en rovfågel som fångade något precis när vi kom fram, fantastiskt tillfälle att glömma minneskortet till kameran hemma...

Min första Muay Thai match

Då var det dags för första matchen i Muay Thai (eller thaiboxning om ni så vill). Arrangör av galan var Dalarnas Muay Thai i Falun. Min klubbkamrat Johan Sakke Sarkkinen hade fått reda på att han hade fått motståndare en vecka innan men jag hade ännu inte fått besked. Så istället för att ladda upp så började jag lägga in golv i hallen hemma. Vid 11 så ringde Sakke och sa att jag antagligen skulle få gå match så jag packade i ordning kläder och skydd och åkte ner till lokalen.

Väl på plats visade det sig att jag skulle få en motståndare från en tidigare match om de ville och klarade av en match till samma dag. De flesta matcherna var D-matcher med hjälm och magplatta, förutom benskydd, handskar och susp. Jag skulle också gå D-match liksom Sakke. D-matcher är inkörsporten i Sverige och går ut på att markera slag, knän och sparkar för att visa domarna att man behärskar teknikerna... i verkligheten brukar det bli lite hårdare än så.

Sakke gick upp i match nummer 5 och var riktigt taggad. Matcherna är 3 gånger 2 minuter med en minuts vila mellan ronderna. Tyvärr förlorade han matchen men han verkade nöjd med sin insats ändå och började direkt att analysera för att bli bättre till nästa match.

Johan Sarkkinen vs ??? (meddela gärna om ni vet motståndare)

Under pausen fick jag reda på att jag skulle få motståndare och att jag skulle gå upp i match 10. Så det var bara att börja värma upp med en kort löptur, lätta slag och sparkar på mitsar och stretching så att kroppen blir rejält varm. Jag gick en match i våras i kickboxning (samma regler men utan knän) och lärde mig då att det är viktigt att andas under ronden, att röra på sig runt ringen och lyssna på sekonden. Detta skulle jag använda mig av i denna match!

Jag har inte sett videon själv utan tänkte skriva hur det kändes här först för att se vad som stämmer och inte.

MATCH

Rond 1: Han fick in ett par sparkar på vänster lår som tog illa och jag var för avvaktande i början och rörde inte på mig tillräckligt. Fattade inte att jag skulle köra kombinationer av slag och sparkar utan körde en teknik åt gången. Fick mjölksyra mot slutet men tog tillbaka lite initiativ och det blev hårdare tempo och tekniker. Efter coachning började jag ta initiativet även i clinch. Min sekond Uffe (som ställer upp trots att jag alltid förlorar) talade om för mig i pausen att gardera sparkarna och att driva på i clinchen. Jag vägde trots allt 10 kilo mer.

Rond 2: Jag började förstå att låren var den mest oskyddade delen av kroppen efter att han fått in ett par sparkar och jag började ge igen. Fick in två träffar som kändes bra och han började då tveka på att gå på mer på benen. Det blev mer boxning och då han sparkade mot kroppen så tog jag tag i honom ett par gånger och drog omkull honom eller slog honom i ansiktet. Blev lite holmgång mot slutet av ronden och han fick in ett par bra smällar på käken som kändes men jag tror att han fick igen med samma mynt. Försökte slå några gånger mot magen, men bröstplattan tog upp hela smällen. Mot slutet av ronden så sprutade mjölksyran och han fick in ett par low-kicks till som tog hårt på låret.

Rond 3: Hade lite svårt att stödja på vänster ben efter pausen då adrenalinet lagt sig. Gick ut och jag tror att det var ganska jämt till han sparkade mig en eller två gånger på låret i mitten av ronden och jag kände att jag inte skulle kunna stå på benet längre... det var bara att ge upp!

Jonas Höglund vs ??? (meddela gärna mig om ni vet motståndarens namn)

EPILOG

Efter matchen så tackade vi varandra och på väg ut mot bilen kollade han om benet var ok och talade om för mig att jag hade bra slag. Tyvärr hade han bättre sparkar! Vad jag vill poängtera är att oavsett hur hårt det går till på mattan så är båda motståndarna där på samma villkor och det finns inget agg eller ovänskap mellan oss efter matchen.

Det gällde dock att komma hem snabbt och lägga på is på låret i 40 minuter för att minska blödningen och fast det gjorde sjukt ont i hela benet så efter isbehandlingen och med en linda gick det att gå utan större problem.

LÄRDOMMAR

Träna snabbare sparkar mot lår vilket bäst görs på säck
Träna mer blockering av low-kicks
Fokusera mer på rörelse och att hålla upp garden i alla lägen
Träna mer clinch
I en D-match och det börjar bli hårt, fokusera på låren som är den mest oskyddade delen av kroppen.
Mer mjölksyreträning


Slutligen vill jag ge Dalarnas Muay Thai och Phichet en eloge för att de arrangerar galor och ser till att det finns möjlighet att matchträna i Dalarna.

Jag passar också på att tacka Uffe och Jakob för coachning och sparring! Nästa gång då djävlar...

http://www.dalarnasmuaythai.se/ - Dalarnas Muay Thai Falun
http://www1.idrottonline.se/BorlangeJu-jutsuklubb-Budo/ - Borlänge Kampsport

Dags att börja planera Vinterns äventyr - bestiga Kebnekajse!!!

Nu börjar hösten närma sig och jag har några gamla äventyr som väntar på att skrivas i bloggen. Men först tänkte jag börja planera för vinterns stora äventyr: bestiga Kebnekajse i januari eller februari! Jag tänker att sydspetsen är lämplig eftersom det inte krävs speciella klätterkunskaper men skulle någon med detta ansluta så är jag öppen för förslag

Vi är nu 3-4 personer men undrar om det finns fler intresserade? Hör gärna av er till mig i sådana fall så ska vi kunna styra upp en expedition. Har du redan gjort det? Fantastiskt, vi behöver tips!

Jag tänker mig en vecka för att kunna ro det i hamn! 2 resdagar, 2 dagars eventuell väntan på bra förhållanden och 3 dagars vandring. Lägg in 2 dagar som buffert om man blir fast på fjället så reser vi fredag-söndag.

http://www.kebnekaise.nu/
http://www.kirunalapland.se/se/Om-Kiruna-Lappland/FAQ/Jag-vill-till-Kebnekaise-hur-gor-jag/Mer-information-om-Kebnekaise/Kebnekaise-pa-vintern/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kebnekaise

Grinda i Stockholms skärgård - ett barnvänligt paradis

Årets tältsemester med en lätt motvillig 10-åring firades i Stockholms skärgård. Efter lite undersökning av möjliga rutter och öar att besöka på internet så kom jag fram till... väldigt lite. Bara att det enklaste verkade vara att åka till Vaxholm och gå in på Waxholmsbolagets kontor för att fråga om hjälp. TIPS: De borde ha en klickbar karta i sin app och på sin hemsida där turerna kom upp, för som det ser ut nu så måste man veta var man vill åka innan man kan söka turer. Som turist vill man veta var det är möjligt att åka också.

På kontoret var de mycket hjälpsamma och tyckte att vi skulle åka till Grinda där de trodde att vi kunde fritälta. Sagt och gjort åkte vi med färjan klockan 18.10 med destination Grinda. Eter 50 minuter landade vi på ön (lägg till 1 timme om du åker båt från Stockholm) i vackert augustiväder.

Grinda är cirka 1x2 km stor och har ett hotell med restaurang, båthamn med krog, vandrarhem med stugor, gårdshandel och till och med en glasskiosk. Kort och gott: allt du behöver för en lyckad kortsemester. Att fricampa var det dock inte tal om - hela ön är ett naturreservat och camping är endast tillåten på någon av de två campingplatserna som båda ligger på norra sidan av ön, bara ett stenkast från den mindre trafikerade Norra bryggan. Bredvid campingplatserna finns gott om utedass och det är bra terapi för bakterierädda 10-åringar. Vatten hämtas i brunnen intill med gammaldags handpump.

Grinda har flera stränder, men den bredvid campingen hade ganska tråkig botten. Desto bättre var stranden strax norrut eller den mer befolkade stranden vid hamnen. Fast bäst var klippbadet på sydvästra spetsen, alldeles bredvid Grindas högst punkt. Ett miniäventyr är att gå/klättra på klipporna längs vattnet och lite högre upp hoppa runt på stenar och klippor. Perfekt motion för barn - även vuxna sådana - med spring i benen.

Bredvid hotellet ligger en bondgård med gårdsförsäljning och djur som betar i hagarna. Här samsas getter, får, höns och kossor med de lite mer skygga rådjuren om betet. De flesta hagarna kan man dessutom gå igenom och om djuren känner för det kanske få en puss. Det gäller dock att hålla ett öga på backen så att man inte trampar i någons toalett.

Andra kvällen åt vi middag på Grindas Wärdshus. I en fin sommarkväll fick vi de sista platserna på den populära uteverandan. Fin meny med en blandning av svenskt och amerikanskt med asiatiska inslag, tyvärr utan intressanta alternativ för barnen (pliktskyldiga köttbullar och pannkakor). Den numer populära brödpåsen kom också, tyvärr med vad som måste varit bake-off. Vår servitör var kunnig men inte särskilt trevlig - jag bad om att få min halstrade tonfisk rare och han svarade: "det är därför det står halstrad på menyn, kocken gör den inte på något annat sätt". Sist jag tittade efter (för två sekunder sedan) så betyder halstrad grillad på hög värme och har inget med stekgrad att göra...

Maten var ok: både min tonfisk och Nils gödkalvsrack var fint anrättade. Den lena avocadokrämen och mangobitarna var genialiska till tonfisken. Tyvärr var potatiskakan till köttet både undersaltad och torr. Servitören bemödade sig inte heller att fråga hur det smakade innan vi var klara, fast han gick förbi flera gånger. Som tur är så var köttbiten tillräckligt stor för att mätta sonen.

Efter middagen gick vi ner till sjökrogen och lyssnade på trubadurerna och njöt av kvällssolen över båtarna i gästhamnen. Skön och avslappnad stämning med blandad publik av äldre par, unga semesterfirare och barnfamiljer avslutade kvällen!

Grinda är väl värt ett besök och med boende och service för alla smaker är det ett litet paradis!

Google Maps länk till Grinda
http://www.waxholmsbolaget.se/ - Skärgårdstrafik
http://www.stromma.se/sv/Stockholm/Skargard/ - alternativ till Waxholmsbolaget
http://grindawardshus.se/ - Grindas hotell och restaurang
http://skargardsstiftelsen.se/ - mer information om Stockholms Skärgård

Axa Fjällmaraton 2013 - en hård naturupplevelse

Då var det dags! Uppstigning klockan 05:30 för att starta redan klockan sju för att slippa den värsta värmeböljan. 26 grader var utlovat och lite vind på fjället mot kvällen. Inte idealiskt väder för en fjällmaraton.

Havregrynsgröt till frukost och sportdryck, inga ägg eller jos i dag - det gäller att hålla magen i styr - lasta in rena kläder i andra bilen och åka mot starten i Edsåsdalen cirka 25 minuter från Åre. Men först ett "före foto" på balkongen!

Väl framme vid starten var det inte mycket att fundera över. Uppvärmning före vad arrangörerna beskriver som "Öppet Fjäll 43 km riktar sig till alla som vill testa på Sveriges tuffaste bergslopp" känns helt överflödigt. Så några foton till och minutiösa förberedelser med tejpning av bröstvårtor (Per är lite vårtöm) och kontroll av utrustning. Jag glömde visst att kontrollera att ryggsäcken hade alla spännen, men upptäckte det efter 100 meter då jag skulle spänna fast den. Sedan var det bara att börja springa. Än så länge var ju vädret helt okej - 15 grader och moln.

Undertecknad                     Jonas Hällsten

Per Jonsson                        Andreas Brandt

Jag sa hej då till mitt mindre vältränade sällskap och de första två kilometerna försvann under sulorna på 10 minuter innan det bar uppför mot första fjället. 10 minuter på nästa kilometer i gångtakt innan jag kom upp bland fjällbjörkarna och det gick att springa igen i underbart vacker fjällterräng. Uppe på första toppen efter 8 km hade jag en snittid på 7 minuter och passade på att ta lite foton. Tänkte på mina skärmflygarvänner som samtidigt seglade ner från Åreskutan som sågs på avstånd, och funderade lite på att det finns olika sätt att använda tiden!

Förutom ett brant parti som var mer klättring än löpning så gick det fort nerför mot första vätskekontrollen i Ottsjö vid 17 km. Jag tänkte i mitt stilla sinne att "det här var ju inte så farligt". Hade nu en snittid på 6 minuter och killen vid kontrollen tyckte att jag skulle ta i lite eftersom jag såg så fräsch ut. Men jag hade bestämt mig för en behaglig resa så långt som möjligt, och smicker biter inte på mig. Jag drack lite vatten och sportdryck och stoppade i mig ett par bananbitar, fyllde på kamelryggen med sportdryck, och så upp igen mot nästa fjäll. Förutom ett brantare parti precis i början så var det ganska flackt och fint fram till det började gå nerför igen. Det var dags för första egenbilden!

Nu gick banan in i skogsterräng och det var lite knöligt att springa utför, men kul och tiden flyger iväg för mig när jag måste fokusera hur jag ska ta mig runt nästa träd och rot helskinnad. Andreas uttryckte sig så här om samma sträcka: "hade jag velat orientera hade jag väl sprungit O-ringen istället". Efter 27 km kom jag till den andra vätskan och stoppade i mig en havre- och chokladkaka. Jag kom 15 minuter före starten i halvmaran som började här och de hejade glatt på en fortfarande pigg Jonas. Kakan var så god så jag vände och tog en till innan det bar av igen.

Det var under kommande 6 kilometer som jag förstod varför det var "Sveriges tuffaste bergslopp". Jag skulle ha tränat mer på att GÅ uppför! Det var bitvis mer som en trapp med jättesteg än en stig och att springa var inte att tänka på. 5 km på över 60 minuter och då gick jag ändå om ett par medtävlare - som i riktig sportsmannaanda hejade på. Jag orkade springa bitvis men de utvilade halvmaralöparna i täten började springa om mig då de tuffade på även i de brantare partierna uppe på fjället.

För trött för att ta ett foto kom jag på för sent att backen borde förevigas, men fortfarande i gångtakt fick jag fram kameran. Lite mindre intresserad av utsikten nu, mer fokuserad på att andas... men vackert är det. Som tur är så var blåsten det enda som stämde med väderprognosen, och jag tackade molnen som låg kvar och temperaturen pendlade mellan 22 och 15 grader beroende på höjden.

Tror ni vingruppen (www.vingruppen.se) vill sponsra mig nästa år? 

Till slut så var jag uppe vid vätskan vid 34 kilometer på vad jag trodde var högsta punkten. Trött i benen, utpumpad och med dyigt vatten i kamelryggen som jag fyllt på i en bäck (jag hade missbedömt hur mycket jag druckit) unnade jag mig ett par minuters vila med sportdryck och rent vatten. Passade på att fota en halvmaralöpare som låg ganska nära täten i, för väderleken, lite för lite kläder. 

Så bar det av nerför... eller inte. Det var fortfarande tre kilometer kvar tills det vände och benen var tunga som bly av promenaden uppför och en begynnande kramp i magen började göra det tuffare att springa. Dessutom friskade det i och även om det inte var uppför så gjorde motvinden tillräckligt motstånd. Men så äntligen, vid 38 kilometer tog det av utför och modet steg några grader, även om kroppen inte riktigt ville trippa på så lätt som jag önskade. Hela tiden ekade Jonas Hällstens ord i öronen: "de sista tre kilometerna är grusväg utför". Tror inte jag längtat till en grusväg så mycket någonsin tidigare.

Men till slut så kom den och passering 41 och 42 försvann näsan spårlöst - kan ha berott på att hjärnan saknade energi. Men sista kilometern kändes väldigt lång och jag undrade om de mätt rätt. När grusvägen en var slut så var det 500 meter kvar på elljusspåret med en uppförsbacke som kändes oändlig -150 meter är nära oändligheten ibland.

På trötta ben - med publikens glada hejarop och stöd i ryggen - stapplade jag i mål, lycklig över att pinan var slut och över en tid bara något över drömgränsen. Så skönt att tillåta sig att falla ihop och bara andas. Försökte böja på benen där jag låg men straffades direkt av kramp/sendrag som drog ihop benet så det var bara att sträcka ut igen. Tack Luci för att du hjälpte mig med praktiska saker efter målgång och tack för all den goda saften och kakorna som fanns vid målet. Och massagen av benen som behövdes. Och bubbelpoolen där jag spenderade nästa 2 timmar med ömsom avslappning, ömsom kramper.

Hur det gick för mina kamrater? Jonas Hällsten låg sjua länge men fick ont i knät vid 25 km. Han kämpade i mål på en hygglig tid i alla fall. Andreas kämpade på och tyckte nog att det var en okej tur strax under 8 timmar. Tror inte att jag hade klarat av att hålla på så länge och så pass otränad, så det var verkligen en kämpainsats. Per bröt efter 27 km då hans hälsena spökade och det var nog ett smart beslut med tanke på de kommande 5 kilometerna brant backe.

Målgång Jonas Hällsten och slappar med sonen i poolen

Andreas springer i mål och pustar ut efter avslutat lopp

SLUTORD

Fantastiskt fin tävling och bra arrangemang rakt igenom. Några röster efteråt antydde att det var mer skog än fjäll men personligen hade jag inget emot det och hade de bara studerat kartan lite noggrannare hade de sett det innan. Enda detaljen som jag tycker de missat är att en Fjällmara riktar sig till personer som är intresserade av motion och kost, och utifrån det perspektivet så var maten vid målgång inte den mest genomtänkta (ej heller fanns det glutenfria alternativ).

Jag funderar dock på att ställa upp nästa år, men kan också tänka mig att återkomma och vandra i de vackra fjällen med insprängda sjöar för att även kunna njuta mer av naturen. Fast nästa års stora mål blir nog Svalbard Maraton med isbjörnar...

http://fjallmaraton.se/
Om du skulle råka vara intresserad av resultatet:
http://fjallmaraton.se/resultat2013/resultat2013_oppet_fjall_herrar.pdf
En film från tävlingen
http://www.youtube.com/watch?v=1zOu9wh5sDs