Axa Fjällmaraton 2013 - en hård naturupplevelse

Då var det dags! Uppstigning klockan 05:30 för att starta redan klockan sju för att slippa den värsta värmeböljan. 26 grader var utlovat och lite vind på fjället mot kvällen. Inte idealiskt väder för en fjällmaraton.

Havregrynsgröt till frukost och sportdryck, inga ägg eller jos i dag - det gäller att hålla magen i styr - lasta in rena kläder i andra bilen och åka mot starten i Edsåsdalen cirka 25 minuter från Åre. Men först ett "före foto" på balkongen!

Väl framme vid starten var det inte mycket att fundera över. Uppvärmning före vad arrangörerna beskriver som "Öppet Fjäll 43 km riktar sig till alla som vill testa på Sveriges tuffaste bergslopp" känns helt överflödigt. Så några foton till och minutiösa förberedelser med tejpning av bröstvårtor (Per är lite vårtöm) och kontroll av utrustning. Jag glömde visst att kontrollera att ryggsäcken hade alla spännen, men upptäckte det efter 100 meter då jag skulle spänna fast den. Sedan var det bara att börja springa. Än så länge var ju vädret helt okej - 15 grader och moln.

Undertecknad                     Jonas Hällsten

Per Jonsson                        Andreas Brandt

Jag sa hej då till mitt mindre vältränade sällskap och de första två kilometerna försvann under sulorna på 10 minuter innan det bar uppför mot första fjället. 10 minuter på nästa kilometer i gångtakt innan jag kom upp bland fjällbjörkarna och det gick att springa igen i underbart vacker fjällterräng. Uppe på första toppen efter 8 km hade jag en snittid på 7 minuter och passade på att ta lite foton. Tänkte på mina skärmflygarvänner som samtidigt seglade ner från Åreskutan som sågs på avstånd, och funderade lite på att det finns olika sätt att använda tiden!

Förutom ett brant parti som var mer klättring än löpning så gick det fort nerför mot första vätskekontrollen i Ottsjö vid 17 km. Jag tänkte i mitt stilla sinne att "det här var ju inte så farligt". Hade nu en snittid på 6 minuter och killen vid kontrollen tyckte att jag skulle ta i lite eftersom jag såg så fräsch ut. Men jag hade bestämt mig för en behaglig resa så långt som möjligt, och smicker biter inte på mig. Jag drack lite vatten och sportdryck och stoppade i mig ett par bananbitar, fyllde på kamelryggen med sportdryck, och så upp igen mot nästa fjäll. Förutom ett brantare parti precis i början så var det ganska flackt och fint fram till det började gå nerför igen. Det var dags för första egenbilden!

Nu gick banan in i skogsterräng och det var lite knöligt att springa utför, men kul och tiden flyger iväg för mig när jag måste fokusera hur jag ska ta mig runt nästa träd och rot helskinnad. Andreas uttryckte sig så här om samma sträcka: "hade jag velat orientera hade jag väl sprungit O-ringen istället". Efter 27 km kom jag till den andra vätskan och stoppade i mig en havre- och chokladkaka. Jag kom 15 minuter före starten i halvmaran som började här och de hejade glatt på en fortfarande pigg Jonas. Kakan var så god så jag vände och tog en till innan det bar av igen.

Det var under kommande 6 kilometer som jag förstod varför det var "Sveriges tuffaste bergslopp". Jag skulle ha tränat mer på att GÅ uppför! Det var bitvis mer som en trapp med jättesteg än en stig och att springa var inte att tänka på. 5 km på över 60 minuter och då gick jag ändå om ett par medtävlare - som i riktig sportsmannaanda hejade på. Jag orkade springa bitvis men de utvilade halvmaralöparna i täten började springa om mig då de tuffade på även i de brantare partierna uppe på fjället.

För trött för att ta ett foto kom jag på för sent att backen borde förevigas, men fortfarande i gångtakt fick jag fram kameran. Lite mindre intresserad av utsikten nu, mer fokuserad på att andas... men vackert är det. Som tur är så var blåsten det enda som stämde med väderprognosen, och jag tackade molnen som låg kvar och temperaturen pendlade mellan 22 och 15 grader beroende på höjden.

Tror ni vingruppen (www.vingruppen.se) vill sponsra mig nästa år? 

Till slut så var jag uppe vid vätskan vid 34 kilometer på vad jag trodde var högsta punkten. Trött i benen, utpumpad och med dyigt vatten i kamelryggen som jag fyllt på i en bäck (jag hade missbedömt hur mycket jag druckit) unnade jag mig ett par minuters vila med sportdryck och rent vatten. Passade på att fota en halvmaralöpare som låg ganska nära täten i, för väderleken, lite för lite kläder. 

Så bar det av nerför... eller inte. Det var fortfarande tre kilometer kvar tills det vände och benen var tunga som bly av promenaden uppför och en begynnande kramp i magen började göra det tuffare att springa. Dessutom friskade det i och även om det inte var uppför så gjorde motvinden tillräckligt motstånd. Men så äntligen, vid 38 kilometer tog det av utför och modet steg några grader, även om kroppen inte riktigt ville trippa på så lätt som jag önskade. Hela tiden ekade Jonas Hällstens ord i öronen: "de sista tre kilometerna är grusväg utför". Tror inte jag längtat till en grusväg så mycket någonsin tidigare.

Men till slut så kom den och passering 41 och 42 försvann näsan spårlöst - kan ha berott på att hjärnan saknade energi. Men sista kilometern kändes väldigt lång och jag undrade om de mätt rätt. När grusvägen en var slut så var det 500 meter kvar på elljusspåret med en uppförsbacke som kändes oändlig -150 meter är nära oändligheten ibland.

På trötta ben - med publikens glada hejarop och stöd i ryggen - stapplade jag i mål, lycklig över att pinan var slut och över en tid bara något över drömgränsen. Så skönt att tillåta sig att falla ihop och bara andas. Försökte böja på benen där jag låg men straffades direkt av kramp/sendrag som drog ihop benet så det var bara att sträcka ut igen. Tack Luci för att du hjälpte mig med praktiska saker efter målgång och tack för all den goda saften och kakorna som fanns vid målet. Och massagen av benen som behövdes. Och bubbelpoolen där jag spenderade nästa 2 timmar med ömsom avslappning, ömsom kramper.

Hur det gick för mina kamrater? Jonas Hällsten låg sjua länge men fick ont i knät vid 25 km. Han kämpade i mål på en hygglig tid i alla fall. Andreas kämpade på och tyckte nog att det var en okej tur strax under 8 timmar. Tror inte att jag hade klarat av att hålla på så länge och så pass otränad, så det var verkligen en kämpainsats. Per bröt efter 27 km då hans hälsena spökade och det var nog ett smart beslut med tanke på de kommande 5 kilometerna brant backe.

Målgång Jonas Hällsten och slappar med sonen i poolen

Andreas springer i mål och pustar ut efter avslutat lopp

SLUTORD

Fantastiskt fin tävling och bra arrangemang rakt igenom. Några röster efteråt antydde att det var mer skog än fjäll men personligen hade jag inget emot det och hade de bara studerat kartan lite noggrannare hade de sett det innan. Enda detaljen som jag tycker de missat är att en Fjällmara riktar sig till personer som är intresserade av motion och kost, och utifrån det perspektivet så var maten vid målgång inte den mest genomtänkta (ej heller fanns det glutenfria alternativ).

Jag funderar dock på att ställa upp nästa år, men kan också tänka mig att återkomma och vandra i de vackra fjällen med insprängda sjöar för att även kunna njuta mer av naturen. Fast nästa års stora mål blir nog Svalbard Maraton med isbjörnar...

http://fjallmaraton.se/
Om du skulle råka vara intresserad av resultatet:
http://fjallmaraton.se/resultat2013/resultat2013_oppet_fjall_herrar.pdf
En film från tävlingen
http://www.youtube.com/watch?v=1zOu9wh5sDs

Skärmflygning dag 5 - fortsättning del 2 - avslut

Så var veckan i Åre till ända. Efter sista fantastiska flyget var det dags att återvända till verkligheten och fjällmaran som ni kan läsa om i nästa inlägg. På väg till start under lördagsmorgonen såg jag mina nyfunna kamrater starta från Hummeln - fyra flyg i magisk luft hann de med - och sugen som jag var på att springa, lika roligt hade det varit att stå på toppen och se ner över Åre, ta sats och känna vinden runt om sig i en upplevelse av total frihet.

Så för att summera veckan med Skysport i Åre så är detta en av de bästa äventyrsveckorna i mitt liv. Trots tidiga morgnar och sena kvällar, tålamodsprövande väntan på bättre vindar och sömniga teorilektioner så är känslan som sitter kvar den av barnslig glädje av att ha upptäckt hur fantastiskt det är att sväva 300 meter över backen i 36 km/h.

Eftersom jag inte hann med mina 10 bergsflyg som krävs för min elevlicens så kan jag när som helst under kommande halvår åka tillbaks och kostnadsfritt göra de sista 7 flygen. Och jag längtar faktiskt tillbaks till fjällen och Åre med så det kommer nog inte att dröja. Under fredagslunchen så var vi också uppe och tittade på Åreskutan när proffsen startade i vindar där våra nybörjarskärmar inte ens tar sig framåt i, och det såg grymt häftigt ut.

Jag vill tacka Patrik, Roger och Lars för den fina veckan. Att styra upp kurser i vad som måste vara en av de mest väderberoende nybörjarsporterna kan inte vara det lättaste och trots lite strul med bilar, flytt och väder så rekommenderar jag varmt alla äventyrslystna att gå kursen! Det är inte farligt och det är inte dyrare än en vecka i Thailand!

Avslutningsvis vill jag tacka mina kamrater i gruppen för all positiv energi och glädje, och jag är säker på att de flesta av oss kommer träffas på bergets topp i framtiden!

Mot nya äventyr :)

Skärmflygning dag 5 - fortsättning del 1 - nu med filmer

Förväntansfulla, om än något trötta, framtida bergsflygare!

Skriver ett par rader innan det är dags att gå och lägga sig. Revelj 0530 för frukost och avresa till Ottsjö och den efterlängtade Fjällmaran. Jag är inte ironisk!

Men först ett par ord om dagens bergsflyg. Mer kommer när jag fått kameran till en riktig dator och kan överföra lite mer bilder.

Om ni frågar mig hur det var så kommer ni få ett stort leende först, sedan ett fantastiskt, och kanske ett otroligt. Obeskrivligt är nog ändå rätt ord, men en känslan under flygturen är fullständig frihet. Jag, två snören och massor med luft, fantastisk utsikt och bara en radion som sprakar och ger goda råd som "stör". Fast råden är goda och jag hade inte kunnat landa på fältet utan dem.

Utsikt över Åre före start med dimma som täcker hela dalen

Tre hopp - det heter flyg men jag har svårt att säga rätt - hann vi med i dag. Två på morgonen och ett på kvällen. Vi hade laddat för ett fjärde i solnedgången men uppåtvindarna var för starka och Anna som var först ut och mer erfaren var tvungen att dra "öron" - ta in ytterändarna på skärmen - och öka farten för att komma neråt, så vi var rätt tacksamma att Patrik höll oss kvar. Kul för Anna att hon fick till ett sådant fint flyg!

Jag kommer lägga upp filmerna här under söndagen!

Flyg 1 - vi la ut alla skärmar mot Södra ravinen och väntade på att dimman skulle lätta. Efter en kvart så skickades vi iväg en efter en tills det blev min tur. Nervös för att inte klara starten drog jag iväg och satte det nästan perfekt. Resten finns på filmen nedan

Flyg 2 - upp igen och så köra en gång till! Denna gång med lite sämre start och släppte upp bromsarna för hårt och tappade höjd över första kanten, så det var bara att springa en gång till och nästan en gång till innan jag kom på att jag skulle dra och HÅLLA bromsarna så att skärmen fick mer lyftkraft, och då stack jag iväg!

Flyg 3 - på kvällen i solen fick vi starta rakt ut mot Åresjön. Starten gick inte så bra nu heller, samma misstag som flyg 2, men snart så lär jag mig. I uppvindarna så tog flyget längre tid och jag tror jag cirklade 6 gånger innan jag fick landa. Otroligt vackert med ett enda långt råk mitt på en annars spegelblank sjö.

Nu ska jag sova för i morgon väntar 43 km och 1800 höjdmeter löpning i utlovad värmebölja och blåsigt kalfjäll! JAG KAN FLYGA!!!!

Skärmflygning dag 5 - snart flyger jag

05.30 - uppstigning och dimma över Åreskön. Samling om 50 minuter.
I dag smäller det!
700 meters fallhöjd (minst) och helt ensam med skärmen och luften, om ett par timmar vet jag hur det känns!
God morgon på dig också!

Skärmflygning Åre - dag 4

Wooooooohaaaaaa! 200 meter i en backglidning!!!! Måste stänga av kameran för att ni ska slippa höra mitt barnsligt glada skratt.

Men vi börjar från början... teori och repetition på förmiddagen med lunch och sedan teoriprov som vi alla klarade med glans. Även Jan-Erik trots språkförbistring och nervositet före. Tror inte att någon av oss kommer sakna teorin.

Så, då behöver jag inte skriva mer om det...

Så jag skriver om det viktiga istället.
Eftermiddag på baksidan av Åreskutan med

 

backglidning, det är värt att skriva om! I fantastisk natur och 18 grader, solsken och gott sällskap skulle vi backglida. Till att börja med var det lite väl blåsigt så vi tränade balansering med små skärmar. Kul och svettigt men jag, och jag tror alla andra, längtade efter att få flyga nerför backen.

Elin in action med Jörgen till hjälp              Elin "snubblade" på en sten?

Efter en timme mojnade vinden och gick ner till 4-7 sekundmeter, men det är fortfarande lite för mycket för nybörjare som oss, så några släpptes iväg när byarna avtog men det var svårt att styra och starta. Jag fick dock till mitt bästa åk tack vare tur med gynnsamma vindpustar precis när jag åkte iväg. Det är det flyget ni ser i filmen högst upp.

Byarna bjöd på en hel del dramatik också, och jag med flera dök på ryggen och blev dragna över fjället, eller dök på sidan och blev dragna över fjället, eller stod på huvudet och blev dragna över fjället. Som tur är inga större skador. Jag gjorde också ett rådigt ingripande och kastade mig över Lottas skärm när hon blev dragen. Stålmannen in action, fast jag tror att jag har lite snabbare reaktionsförmåga än mannen i tights.

När det blåste som starkast fick vi roa oss med att titta på vingarna som flög på uppåtvindarna i några timmar ovanför toppen på Skutan. Klicka på bilden för att se dem. Jag längtar tills jag också kan ligga och glida i timtal och njuta av friheten.

Efter ett tag nät vinden lagt sig och vi hade en jämn och fin vind från norr så gick det bättre och jag tror att alla till slut fick till långa glidningar och de som lyckades kom upp med samma barnsliga grin i ansiktet och jag börjar förstå tjusningen med skärmflygning nu.

Sist ut var Jan-Erik som på det absolut sista åket strax efter nio kom iväg fint i kanten av bäckravinen och gled ända ner till liften i botten av dalen. Utpumpad med lycklig kom han upp med skärmen på ryggen och jag tror att en till blev såld på upplevelsen att sväva några meter över marken i vad som känns som full frihet!

I morgon kör vi en riktig bergsflygning! Uppstigning om 5 timmar så det är dags att säga God natt!

Skärmflygning i Åre dag 3 - dåligt väder :(

Regn och blåst i Åre i dag. Det innebär att vi betade av 6 timmar teorilektioner av de 10 timmar som krävs... och att jag somnade sittandes på pinnstol igen. Vi gick bland annat igenom olika molnformer och det kändes som jag skulle komma ihåg det, men nu vet jag inte vad ett stratus och cirrus är längre... tror att cirrus är höga moln och stratus låga moln. Nimbus är i alla fall regnmoln och Cumulus feta moln (tror jag). Men det ÄR intressant så jag ska lära mig det, tar bara en liten paus för att uppdatera bloggen. I morgon till provet så sitter det!

Vi såg också på en film från en nybörjarbergsflygning och helt plötsligt kändes det SVÅRARE än innan. Hälften av gruppen verkade tycka att det kändes lättare och hälften att det såg svårare ut än vad de tänkt. Fast jag är positiv och tror att det löser sig bara jag kommer upp i luften och för göra det på riktigt. Det brukar fungera så för mig. Hoppas bara vi kommer upp i luften i morgon eller fredag, för nu börjar jag bli orolig att jag inte får mina flyg före lördag som krävs för elevlicens.

Fjällmaran bara 3 dagar kvar
För er som undrar hur det går med uppladdningen för Fjällmaraton så tycker jag att kroppen känns bra om än lite orolig i magen - kanske för mycket russin och nötter för att hålla mig vaken - så jag tror fortfarande att 4.30 är möjligt att klara av. Men en vecka utan "riktiga" löppass börjar sätta sig i först och främst huvudet och kanske lite i kroppen. Tur att jag har 43 km på mig att komma igång.

Skärmflygning i Åre dag 2

Så flög vi då! 4 meter högt och i 10 sekunder om man klockar med välvilja. Men ändå. Fantastisk känsla men det är ändå tanken på att göra samma sak några hundra meter över backen som kittlar. Tyvärr började det blåsa i backen vi åkt till så det blev bara fyra starter (och landningar)

av varierande kvalitét. Men blåsten gjorde det nästan myggfritt, hann ändå få ett 50-tal bett trots att jag var insmord i Djungelolja överallt där
solen skiner.

Flyg 1: Jag hade bestämt mig för att inte sätta mig ner för tidigt första försöket och vad gör jag? Springer, springer, lyfter (tror jag), sätter mig ner, skrapar byxorna i backen och får börja springa igen. Lyfter och landar stillastående på backen. Rätt nöjd.

Flyg 2: Se filmen!

Flyg 3: Bra start, flyger, flyger, tvärstopp i vinden och landar mitt i backen. Får trots det positiv kritik av Lars i radion. Funderar om den är välförtjänt och kommer fram till att det vore grymt oetiskt att ge positiv kritik till dåliga backflyg utan anledning då nästa steg är att kasta sig ut några hundra meter över backen. Så jag antar att den var välförtjänt

Flyg 4: En perfekt start (mitt omdöme), perfekt flygning rakt mot målet (dito), och fin landning utan ledning i radion! Jonas är redo att möta berget!

Så på grund av vinden så åkte vi tillbaks till Draklanda och hade teori i en timme för att sedan gå ut och träna baklängesbalansering med små skärmar i den hårda vinden. Baklängesbalansering är till för start i hård vind och för att ha bättre koll på skärmen när den kommer upp. Skärmen lyfts helt enkelt stående baklänges med linorna i kors och sedan vänder man på sig när den kommit upp och man har balans. Galet roligt när jag fick till balansen och bara kunde stå och njuta av att kunna kontrollera skärmen i vinden. Men den tidiga morgonen och aktiviteterna tog ut sin rätt och mot slutet av passet var hjärnan så trög att höger blev vänster även i de fall där jag normalt gissar rät, så en lång lunchrast var välkommet.

Det ser lätt ut när man kan                Då kör vi då                  Vilken lina var det nu då?

Efter lite simning på Holiday Club Åre och en lunch på TWINS där glutenfritt alternativ var gårdagens choritzo med tomatsallad och vitlökssås... som när den kom ut var utan potatis, men det ordnades pommes snabbt när jag frågade och när jag sa till servitören att det hade kocken säkert tänkt på så svarade han glatt att så inte alls var fallet.

Efter lunch bjöds det mer teori och jag somnade nog till några gånger men tror att jag fattat allt om hur nödskärmen fungerar. Fast det är nog inte så noga med det i alla fall då den nästan aldrig används. Det bjöds också på ett pass till baklängesbalansering med liten skärm och sedan när vinden mojnat lite även med den riktiga skärmen. Fortfarande lika häftigt och fortfarande lika slut i skalen mot slutet av passet. Känner dock att jag lärt mig en massa i dag om hur skärmen ska läggas upp, tas upp och hanteras i luften, hur en flygning går till, hur en landning känns och åtminstone hur en nödskärm ser ut.

Nu håller jag tummarna för att regnet upphör och att Patrik ringer klockan 0530 i morgon och meddelar att vi slipper en hel dag av teori och får flyga mer istället!

Jan-Erik är nöjd med dagen             Stilstudie i sittande ställning 

Stilstudie Johan                             Stilstudie rotekamrat Jörgen