Skärmflygning i Åre dag 3 - dåligt väder :(

Regn och blåst i Åre i dag. Det innebär att vi betade av 6 timmar teorilektioner av de 10 timmar som krävs... och att jag somnade sittandes på pinnstol igen. Vi gick bland annat igenom olika molnformer och det kändes som jag skulle komma ihåg det, men nu vet jag inte vad ett stratus och cirrus är längre... tror att cirrus är höga moln och stratus låga moln. Nimbus är i alla fall regnmoln och Cumulus feta moln (tror jag). Men det ÄR intressant så jag ska lära mig det, tar bara en liten paus för att uppdatera bloggen. I morgon till provet så sitter det!

Vi såg också på en film från en nybörjarbergsflygning och helt plötsligt kändes det SVÅRARE än innan. Hälften av gruppen verkade tycka att det kändes lättare och hälften att det såg svårare ut än vad de tänkt. Fast jag är positiv och tror att det löser sig bara jag kommer upp i luften och för göra det på riktigt. Det brukar fungera så för mig. Hoppas bara vi kommer upp i luften i morgon eller fredag, för nu börjar jag bli orolig att jag inte får mina flyg före lördag som krävs för elevlicens.

Fjällmaran bara 3 dagar kvar
För er som undrar hur det går med uppladdningen för Fjällmaraton så tycker jag att kroppen känns bra om än lite orolig i magen - kanske för mycket russin och nötter för att hålla mig vaken - så jag tror fortfarande att 4.30 är möjligt att klara av. Men en vecka utan "riktiga" löppass börjar sätta sig i först och främst huvudet och kanske lite i kroppen. Tur att jag har 43 km på mig att komma igång.

Skärmflygning i Åre dag 2

Så flög vi då! 4 meter högt och i 10 sekunder om man klockar med välvilja. Men ändå. Fantastisk känsla men det är ändå tanken på att göra samma sak några hundra meter över backen som kittlar. Tyvärr började det blåsa i backen vi åkt till så det blev bara fyra starter (och landningar)

av varierande kvalitét. Men blåsten gjorde det nästan myggfritt, hann ändå få ett 50-tal bett trots att jag var insmord i Djungelolja överallt där
solen skiner.

Flyg 1: Jag hade bestämt mig för att inte sätta mig ner för tidigt första försöket och vad gör jag? Springer, springer, lyfter (tror jag), sätter mig ner, skrapar byxorna i backen och får börja springa igen. Lyfter och landar stillastående på backen. Rätt nöjd.

Flyg 2: Se filmen!

Flyg 3: Bra start, flyger, flyger, tvärstopp i vinden och landar mitt i backen. Får trots det positiv kritik av Lars i radion. Funderar om den är välförtjänt och kommer fram till att det vore grymt oetiskt att ge positiv kritik till dåliga backflyg utan anledning då nästa steg är att kasta sig ut några hundra meter över backen. Så jag antar att den var välförtjänt

Flyg 4: En perfekt start (mitt omdöme), perfekt flygning rakt mot målet (dito), och fin landning utan ledning i radion! Jonas är redo att möta berget!

Så på grund av vinden så åkte vi tillbaks till Draklanda och hade teori i en timme för att sedan gå ut och träna baklängesbalansering med små skärmar i den hårda vinden. Baklängesbalansering är till för start i hård vind och för att ha bättre koll på skärmen när den kommer upp. Skärmen lyfts helt enkelt stående baklänges med linorna i kors och sedan vänder man på sig när den kommit upp och man har balans. Galet roligt när jag fick till balansen och bara kunde stå och njuta av att kunna kontrollera skärmen i vinden. Men den tidiga morgonen och aktiviteterna tog ut sin rätt och mot slutet av passet var hjärnan så trög att höger blev vänster även i de fall där jag normalt gissar rät, så en lång lunchrast var välkommet.

Det ser lätt ut när man kan                Då kör vi då                  Vilken lina var det nu då?

Efter lite simning på Holiday Club Åre och en lunch på TWINS där glutenfritt alternativ var gårdagens choritzo med tomatsallad och vitlökssås... som när den kom ut var utan potatis, men det ordnades pommes snabbt när jag frågade och när jag sa till servitören att det hade kocken säkert tänkt på så svarade han glatt att så inte alls var fallet.

Efter lunch bjöds det mer teori och jag somnade nog till några gånger men tror att jag fattat allt om hur nödskärmen fungerar. Fast det är nog inte så noga med det i alla fall då den nästan aldrig används. Det bjöds också på ett pass till baklängesbalansering med liten skärm och sedan när vinden mojnat lite även med den riktiga skärmen. Fortfarande lika häftigt och fortfarande lika slut i skalen mot slutet av passet. Känner dock att jag lärt mig en massa i dag om hur skärmen ska läggas upp, tas upp och hanteras i luften, hur en flygning går till, hur en landning känns och åtminstone hur en nödskärm ser ut.

Nu håller jag tummarna för att regnet upphör och att Patrik ringer klockan 0530 i morgon och meddelar att vi slipper en hel dag av teori och får flyga mer istället!

Jan-Erik är nöjd med dagen             Stilstudie i sittande ställning 

Stilstudie Johan                             Stilstudie rotekamrat Jörgen

Skärmflygning dag 1

Då var första dagen av skärmflygningskursen avklarad! Sammanfattning: Kul, svettigt och knottigt. Spännande? Inte särskilt. Vi började med teori i två timmar. Sedan fick vi hämta ut skärmarna för att prova på balansering, vilket innebär att springa med skärmen ovanför huvudet på bar mark. I heltäckande klädsel för att minimera risken för skrubbsår, i 25 graders värme. Jag hade så klart bara med mig fodrade vandringsbyxor och nyinköpt fleecetröja... svettigt blev det. Några lyckade försök och några mindre lyckade, och de lyckade mest på ren tur skulle det visa sig senare.

Efter lunchen passade jag i alla fall på att bada i den praktiskt intilliggande Åresjön, svalkande och skönt, även om det var lite obehagligt att ta på sig de fortfarande svettiga kalsongerna igen.

Efter lunchen blev det mer teori med tema aerodynamik. Somnade nästan i värmen men tror jag fattade det mesta... något om attackvinkel och ytan på skärmen handlade det om i alla fall. Efter det ut och balansera skärmen igen. Denna gång gick det bättre för plötsligt så förklarade läraren att jag skulle springa i SAMMA riktning som skärmen ville och dra i MOTSATT snöre.

Se där - nu gick det bättre men inte helt lätt i alla fall. Så han hjälpte mig och dirigerade "spring vänster" jag sprang höger. Han skrek "dra höger" jag drog i vänster. Tackar mamma och pappa för gröna och röda styren på cykeln. Det slutade med han ifrågasatte om jag verkligen skulle kunna följa instruktioner på radion senare när jag hoppade ut från berget, men ge mig 2 sekunder att fundera så klarar jag av det, minst 50% av gångerna.

Min rotekompis Jörgen hjälpte mig med tips och glada tillrop!

Sista försöket tog en vindpust tag i skärmen och jag lyfte en hel meter över backen och säkert 5 meter rakt fram och djävlar vad kul det var! Så morgondagens backflygning blir fantastiskt kul, 0600 avresa till myggornas dal för flygturer på upp till 10 sekunder!

Äventyrsvecka i Åre med skärmflygning och AXA FjällMaraton (Öppet Fjäll)

Då var det snart dags. Precis uppkommen till Åre och stugan i Tegefjäll tog jag och Per en löptur till toppen av slalombacken för att "känna lite på terrängen" som Per uttryckte det. 5,5 km på 50 minuter är väl inget att skryta med men det var brant nog. Väl uppe fick vi en fantastisk vy över Åre.

Nu har jag laddat Go-Pro'n, den vanliga kameran och känner mig redo för morgondagens första dag på kursen i skärmflygning. Eller redo och redo. Känns lite nervöst och funderar på om jag kanske ska skriva ett testamente. Men om jag inte överlever så ska ni veta att jag dog levandes, och det är inte illa det. Jag gillar Kristian Gidlunds citat i sommarprogrammet: "Man dör bara en dag". Så i morgon ska jag leva fullt ut.

http://www.skysport.se/

Passade på att köpa en ny jacka på Lundhags fabriksförsäljning i Järpen. Som vanligt passade inte de billigare utan det blev den dyraste de hade. Säljaren sa att den var bäst och så används inte GoreTex vilket enligt honom gjorde att de använde mindre farliga kemikalier i tillverkningen. Klart och betalt!

http://www.lundhags.se/product/17018/rocketeer_jacket

Så en vecka kvar till fjällmaran Öppet Fjäll 43 km 1800 höjdmeter och jag fokuserar mer på jackor och flyga skärm. Det känns nästan som att maran är sprungen redan med 200 timmar i benen sedan nyår! Målet 4,5 timmar borde gå att uppnå men det kommer bli tufft.

http://fjallmaraton.se/oppetfjall/tavlingen.php

Nu är det strax sängdags. Uppdatering om första dagen på skolbänken kommer i morgon!

Galdhøpiggen – en tur till Nordens högsta topp.

Bara sju timmar i bil från Falun ligger Skandinaviens högsta bergsområde. Bland de 240 topparna på över 2000 meters höjd var siktet inställt på Norges högsta topp Galdhøpiggen 2469 m ö h. Första dagen körde jag upp till Juvasshytta (1841 m ö h) som ligger närmast toppen. Här finns en restaurang, boende i olika former och en sommarskidanläggning på den intilliggande glaciären. En topptur härifrån tar cirka tre timmar upp och något kortare tid ner.

http://www.juvasshytta.no/

Vandringen går över en större glaciär och eftersom de har haft olyckor där människor ramlat ner i sprickor så rekommenderas att man går med guide. En guidad tur kostar 200 NOK per person och de avgår två gånger per dag under säsongen från mitten av maj till slutet av september. Någon föranmälan är ej nödvändig och barn från sju år är välkomna, liksom hundar som helst ska ha sele på sig.

Vill man gå själv bör man ha med sig sele, rep och ishacka för att kunna ta sig upp om olyckan skulle

vara framme. Eftersom jag kom 30 minuter för sent för 12-turen och inte ville riskera livet i onödan så nöjde jag mig med att gå genom stormbyarna i månlandskapet upp till glaciären.

Det andra sättet att ta sig upp till toppen är att gå från Spiterstulen (1100 m ö h) som ligger i dalgången nedanför Juvasshytta. Att campa uppe på berget med stenar som enda underlag är fruktlöst. Därför beslutade jag mig för att försöka tälta i dalen och ta den lite längre turen kommande dag istället.

http://www.spiterstulen.no/

Spiterstulen ligger i en vacker dalgång med en älv som rinner ner genom björkskogen för att övergå i kalfjäll strax innan man kommer fram till anläggningen. Här går det att campa, sova i sovsal eller bo i hotellrum. Restaurang och inomhusbassäng har de också. Spiterstulen ligger mellan Glittertind (Norges näst högsta topp 2452 m ö h) och Galdhøpiggen. Båda topparna kan nås på en dagstur.

Jag löste bomavgiften i receptionen (de flesta vägarna i bergen är privata och det är bra att ha med sig 30-80 kr i kontanter då betalningen oftast ska läggas i kuvert) och valde att campa i avskildhet en bit bort från
anläggningen vid älven. Även här blåste det ordentligt och jag var tacksam för att jag hade ett rejält tält. Jag avslutade dagen med att ta en löptur uppför berget mot Glittertind för att få lite utsikt över dalen. Över första krönet stötte jag på en mindre hjord renar samt några glada vandrare på väg ner från dagsturen.

På morgonen hade vinden mojnat och jag vaknade vid sex, åt frukost (havregryn kokta i fruktsoppa är vandrarnas bästa start) och packade ihop tältet. Strax efter 7 var jag och hunden på väg uppför berget, han i koppel då det är påbjudet på grund av betande får och renar.

Den första delen är rejält brant men går i fin fjällnära natur med mindre buskar, blommor och gräs. Efter 45 minuter kommer man upp till första krönet och här börjar det bli stenigare för att strax efteråt helt gå över i stenlandskap utan annan växtlighet än lavar och mossa. I mitten av juli går man fortfarande i snö stora delar av turen och högst upp i kanten av ett par glaciärer. Efter två timmar kom vi ut på en ås med halvmeterhöga stenar och ett stup som såg bottenlöst ut åt ena hållet. Det hade börjat blåsa och jag tänkte att det var bäst att passa på att fika innan det blev stormbyar. Jag var också i valet och kvalet om min rottweiler skulle klara den sista biten, för jag hade fått lyfta och putta upp honom för några passager där stenarna varit för höga. Men efter lite ny energi så bestämde jag mig för att gå vidare och se om det blev lättare terräng.

Tydligen hade jag valt sämsta platsen att stanna för snart så slutade det blåsa. Sikten blev dock sämre och det låg nysnö på backen. Från ca 15 grader när jag startade så var temperaturen nu ner mot nollan och det kom regnskurar i molnen. Känslan av att vara ensam i världen var påtaglig och eftersom jag hade gått om de enda som startat före mig på morgonen började jag fundera om detta var en så smart idé. Men leden var bra utmärkt och jag stoppade in en klubba i munnen och fick ny kraft av det lilla sockret.

Efter några branta snöområden och lika många mindre branta stenpartier så kom jag upp på den sista åsen som ledde till toppen och tre och en halv timme från starten tornade en vikingaliknande skepnad upp sig i tjockan. Toppen var nådd! När jag blöt av regn och svett, och matt av de 1400 avklarade höjdmetrarna kom fram så såg jag att byggnaden var ett kafé. Min ovana att aldrig ta till mig all information hade gett mig en glad överraskning. Här kan den trötta vandraren värma sig, köpa kaffe, korv, läsk och lite godis. Dessutom säljer de en t-shirt som talar om att man varit på toppen - Mads som jobbade för dagen lovade att den bara gick att köpa här uppe. 50 meter från huset låg själva toppen.

Efter att ha värmt mig lite, gett hunden lite mat och köpt en chokladkaka, tagit de pliktskyldiga korten – något fotoväder var det inte tal om – så var det dags att knalla ner igen. Jag mötte ett trettiotal vandrare som trotsat dimman och molnen – en del bara för att gå upp en bit – andra för att nå toppen. Efter en och en halv timmes nedstigning så kom jag ut ur molnen. Det gick inte mycket fortare nerför än uppför – det var främst i snöpartierna jag kunde glida på skorna – då det är så pass brant och stenigt att det är riskabelt att stå på. Efter cirka två timmar såg jag åter solen och efter ytterligare 45 minuter var jag framme vid Spiterstulen igen.

Totalt tog turen 6,5 timmar med 30 minuters paus på toppen och det mulna vädret till trots (eller tack vare) var det en fantastisk tur. En fördel är ju också att jag har utsikten kvar att uppleva till nästa resa, för jag kommer garanterat åka tillbaks till Jotunheimen! Hela området är lika majestätiskt som dramatiskt och enda anledningen till att Sagan om Ringen spelades in på Nya Zeeland måste vara ekonomiskt, för känslan av att befinna sig mitt i Tolkiens värld är ständigt återkommande.

Fakta

• Avstånd: Falun-Sälen-Trysil-Hamar-Lillehammer-Spiterstulen 593 km
• Rekommenderad ålder: från Juvasshytta 10-65 år ovan vandrare
  från Spiterstulen 15-60 år ovan vandrare
• Annat att se: passa på att åka till Trollstigen förbi Geiranger och upplev de norska fjordarna. 3-5 timmars bilresa. Ta de små vägarna upp genom passen istället för att uppleva naturen på nära håll från bilen