Så var veckan i Åre till ända. Efter sista fantastiska flyget var det dags att återvända till verkligheten och fjällmaran som ni kan läsa om i nästa inlägg. På väg till start under lördagsmorgonen såg jag mina nyfunna kamrater starta från Hummeln - fyra flyg i magisk luft hann de med - och sugen som jag var på att springa, lika roligt hade det varit att stå på toppen och se ner över Åre, ta sats och känna vinden runt om sig i en upplevelse av total frihet.
Så för att summera veckan med Skysport i Åre så är detta en av de bästa äventyrsveckorna i mitt liv. Trots tidiga morgnar och sena kvällar, tålamodsprövande väntan på bättre vindar och sömniga teorilektioner så är känslan som sitter kvar den av barnslig glädje av att ha upptäckt hur fantastiskt det är att sväva 300 meter över backen i 36 km/h.
Eftersom jag inte hann med mina 10 bergsflyg som krävs för min elevlicens så kan jag när som helst under kommande halvår åka tillbaks och kostnadsfritt göra de sista 7 flygen. Och jag längtar faktiskt tillbaks till fjällen och Åre med så det kommer nog inte att dröja. Under fredagslunchen så var vi också uppe och tittade på Åreskutan när proffsen startade i vindar där våra nybörjarskärmar inte ens tar sig framåt i, och det såg grymt häftigt ut.
Jag vill tacka Patrik, Roger och Lars för den fina veckan. Att styra upp kurser i vad som måste vara en av de mest väderberoende nybörjarsporterna kan inte vara det lättaste och trots lite strul med bilar, flytt och väder så rekommenderar jag varmt alla äventyrslystna att gå kursen! Det är inte farligt och det är inte dyrare än en vecka i Thailand!
Avslutningsvis vill jag tacka mina kamrater i gruppen för all positiv energi och glädje, och jag är säker på att de flesta av oss kommer träffas på bergets topp i framtiden!
Förväntansfulla, om än något trötta, framtida bergsflygare!
Skriver ett par rader innan det är dags att gå och lägga sig. Revelj 0530 för frukost och avresa till Ottsjö och den efterlängtade Fjällmaran. Jag är inte ironisk!
Men först ett par ord om dagens bergsflyg. Mer kommer när jag fått kameran till en riktig dator och kan överföra lite mer bilder.
Om ni frågar mig hur det var så kommer ni få ett stort leende först, sedan ett fantastiskt, och kanske ett otroligt. Obeskrivligt är nog ändå rätt ord, men en känslan under flygturen är fullständig frihet. Jag, två snören och massor med luft, fantastisk utsikt och bara en radion som sprakar och ger goda råd som "stör". Fast råden är goda och jag hade inte kunnat landa på fältet utan dem.
Utsikt över Åre före start med dimma som täcker hela dalen
Tre hopp - det heter flyg men jag har svårt att säga rätt - hann vi med i dag. Två på morgonen och ett på kvällen. Vi hade laddat för ett fjärde i solnedgången men uppåtvindarna var för starka och Anna som var först ut och mer erfaren var tvungen att dra "öron" - ta in ytterändarna på skärmen - och öka farten för att komma neråt, så vi var rätt tacksamma att Patrik höll oss kvar. Kul för Anna att hon fick till ett sådant fint flyg!
Jag kommer lägga upp filmerna här under söndagen!
Flyg 1 - vi la ut alla skärmar mot Södra ravinen och väntade på att dimman skulle lätta. Efter en kvart så skickades vi iväg en efter en tills det blev min tur. Nervös för att inte klara starten drog jag iväg och satte det nästan perfekt. Resten finns på filmen nedan
Flyg 2 - upp igen och så köra en gång till! Denna gång med lite sämre start och släppte upp bromsarna för hårt och tappade höjd över första kanten, så det var bara att springa en gång till och nästan en gång till innan jag kom på att jag skulle dra och HÅLLA bromsarna så att skärmen fick mer lyftkraft, och då stack jag iväg!
Flyg 3 - på kvällen i solen fick vi starta rakt ut mot Åresjön. Starten gick inte så bra nu heller, samma misstag som flyg 2, men snart så lär jag mig. I uppvindarna så tog flyget längre tid och jag tror jag cirklade 6 gånger innan jag fick landa. Otroligt vackert med ett enda långt råk mitt på en annars spegelblank sjö.
Nu ska jag sova för i morgon väntar 43 km och 1800 höjdmeter löpning i utlovad värmebölja och blåsigt kalfjäll! JAG KAN FLYGA!!!!
05.30 - uppstigning och dimma över Åreskön. Samling om 50 minuter. I dag smäller det!
700 meters fallhöjd (minst) och helt ensam med skärmen och luften, om ett par timmar vet jag hur det känns!
God morgon på dig också!
Wooooooohaaaaaa! 200 meter i en backglidning!!!! Måste stänga av kameran för att ni ska slippa höra mitt barnsligt glada skratt.
Men vi börjar från början... teori och repetition på förmiddagen med lunch och sedan teoriprov som vi alla klarade med glans. Även Jan-Erik trots språkförbistring och nervositet före. Tror inte att någon av oss kommer sakna teorin.
Så, då behöver jag inte skriva mer om det...
Så jag skriver om det viktiga istället.
Eftermiddag på baksidan av Åreskutan med
backglidning, det är värt att skriva om! I fantastisk natur och 18 grader, solsken och gott sällskap skulle vi backglida. Till att börja med var det lite väl blåsigt så vi tränade balansering med små skärmar. Kul och svettigt men jag, och jag tror alla andra, längtade efter att få flyga nerför backen.
Elin in action med Jörgen till hjälp Elin "snubblade" på en sten?
Efter en timme mojnade vinden och gick ner till 4-7 sekundmeter, men det är fortfarande lite för mycket för nybörjare som oss, så några släpptes iväg när byarna avtog men det var svårt att styra och starta. Jag fick dock till mitt bästa åk tack vare tur med gynnsamma vindpustar precis när jag åkte iväg. Det är det flyget ni ser i filmen högst upp.
Byarna bjöd på en hel del dramatik också, och jag med flera dök på ryggen och blev dragna över fjället, eller dök på sidan och blev dragna över fjället, eller stod på huvudet och blev dragna över fjället. Som tur är inga större skador. Jag gjorde också ett rådigt ingripande och kastade mig över Lottas skärm när hon blev dragen. Stålmannen in action, fast jag tror att jag har lite snabbare reaktionsförmåga än mannen i tights.
När det blåste som starkast fick vi roa oss med att titta på vingarna som flög på uppåtvindarna i några timmar ovanför toppen på Skutan. Klicka på bilden för att se dem. Jag längtar tills jag också kan ligga och glida i timtal och njuta av friheten.
Efter ett tag nät vinden lagt sig och vi hade en jämn och fin vind från norr så gick det bättre och jag tror att alla till slut fick till långa glidningar och de som lyckades kom upp med samma barnsliga grin i ansiktet och jag börjar förstå tjusningen med skärmflygning nu.
Sist ut var Jan-Erik som på det absolut sista åket strax efter nio kom iväg fint i kanten av bäckravinen och gled ända ner till liften i botten av dalen. Utpumpad med lycklig kom han upp med skärmen på ryggen och jag tror att en till blev såld på upplevelsen att sväva några meter över marken i vad som känns som full frihet!
I morgon kör vi en riktig bergsflygning! Uppstigning om 5 timmar så det är dags att säga God natt!
Regn och blåst i Åre i dag. Det innebär att vi betade av 6 timmar teorilektioner av de 10 timmar som krävs... och att jag somnade sittandes på pinnstol igen. Vi gick bland annat igenom olika molnformer och det kändes som jag skulle komma ihåg det, men nu vet jag inte vad ett stratus och cirrus är längre... tror att cirrus är höga moln och stratus låga moln. Nimbus är i alla fall regnmoln och Cumulus feta moln (tror jag). Men det ÄR intressant så jag ska lära mig det, tar bara en liten paus för att uppdatera bloggen. I morgon till provet så sitter det!
Vi såg också på en film från en nybörjarbergsflygning och helt plötsligt kändes det SVÅRARE än innan. Hälften av gruppen verkade tycka att det kändes lättare och hälften att det såg svårare ut än vad de tänkt. Fast jag är positiv och tror att det löser sig bara jag kommer upp i luften och för göra det på riktigt. Det brukar fungera så för mig. Hoppas bara vi kommer upp i luften i morgon eller fredag, för nu börjar jag bli orolig att jag inte får mina flyg före lördag som krävs för elevlicens. Fjällmaran bara 3 dagar kvar
För er som undrar hur det går med uppladdningen för Fjällmaraton så tycker jag att kroppen känns bra om än lite orolig i magen - kanske för mycket russin och nötter för att hålla mig vaken - så jag tror fortfarande att 4.30 är möjligt att klara av. Men en vecka utan "riktiga" löppass börjar sätta sig i först och främst huvudet och kanske lite i kroppen. Tur att jag har 43 km på mig att komma igång.
Då var första dagen av skärmflygningskursen avklarad! Sammanfattning: Kul, svettigt och knottigt. Spännande? Inte särskilt. Vi började med teori i två timmar. Sedan fick vi hämta ut skärmarna för att prova på balansering, vilket innebär att springa med skärmen ovanför huvudet på bar mark. I heltäckande klädsel för att minimera risken för skrubbsår, i 25 graders värme. Jag hade så klart bara med mig fodrade vandringsbyxor och nyinköpt fleecetröja... svettigt blev det. Några lyckade försök och några mindre lyckade, och de lyckade mest på ren tur skulle det visa sig senare.
Efter lunchen passade jag i alla fall på att bada i den praktiskt intilliggande Åresjön, svalkande och skönt, även om det var lite obehagligt att ta på sig de fortfarande svettiga kalsongerna igen.
Efter lunchen blev det mer teori med tema aerodynamik. Somnade nästan i värmen men tror jag fattade det mesta... något om attackvinkel och ytan på skärmen handlade det om i alla fall. Efter det ut och balansera skärmen igen. Denna gång gick det bättre för plötsligt så förklarade läraren att jag skulle springa i SAMMA riktning som skärmen ville och dra i MOTSATT snöre.
Se där - nu gick det bättre men inte helt lätt i alla fall. Så han hjälpte mig och dirigerade "spring vänster" jag sprang höger. Han skrek "dra höger" jag drog i vänster. Tackar mamma och pappa för gröna och röda styren på cykeln. Det slutade med han ifrågasatte om jag verkligen skulle kunna följa instruktioner på radion senare när jag hoppade ut från berget, men ge mig 2 sekunder att fundera så klarar jag av det, minst 50% av gångerna.
Min rotekompis Jörgen hjälpte mig med tips och glada tillrop!
Sista försöket tog en vindpust tag i skärmen och jag lyfte en hel meter över backen och säkert 5 meter rakt fram och djävlar vad kul det var! Så morgondagens backflygning blir fantastiskt kul, 0600 avresa till myggornas dal för flygturer på upp till 10 sekunder!
Då var det snart dags. Precis uppkommen till Åre och stugan i Tegefjäll tog jag och Per en löptur till toppen av slalombacken för att "känna lite på terrängen" som Per uttryckte det. 5,5 km på 50 minuter är väl inget att skryta med men det var brant nog. Väl uppe fick vi en fantastisk vy över Åre.
Nu har jag laddat Go-Pro'n, den vanliga kameran och känner mig redo för morgondagens första dag på kursen i skärmflygning. Eller redo och redo. Känns lite nervöst och funderar på om jag kanske ska skriva ett testamente. Men om jag inte överlever så ska ni veta att jag dog levandes, och det är inte illa det. Jag gillar Kristian Gidlunds citat i sommarprogrammet: "Man dör bara en dag". Så i morgon ska jag leva fullt ut.
Passade på att köpa en ny jacka på Lundhags fabriksförsäljning i Järpen. Som vanligt passade inte de billigare utan det blev den dyraste de hade. Säljaren sa att den var bäst och så används inte GoreTex vilket enligt honom gjorde att de använde mindre farliga kemikalier i tillverkningen. Klart och betalt!
Så en vecka kvar till fjällmaran Öppet Fjäll 43 km 1800 höjdmeter och jag fokuserar mer på jackor och flyga skärm. Det känns nästan som att maran är sprungen redan med 200 timmar i benen sedan nyår! Målet 4,5 timmar borde gå att uppnå men det kommer bli tufft.
Eftersom jag inte hann med mina 10 bergsflyg som krävs för min elevlicens så kan jag när som helst under kommande halvår åka tillbaks och kostnadsfritt göra de sista 7 flygen. Och jag längtar faktiskt tillbaks till fjällen och Åre med så det kommer nog inte att dröja. Under fredagslunchen så var vi också uppe och tittade på Åreskutan när proffsen startade i vindar där våra nybörjarskärmar inte ens tar sig framåt i, och det såg grymt häftigt ut.
