Skärmflygning Åre - dag 4

Wooooooohaaaaaa! 200 meter i en backglidning!!!! Måste stänga av kameran för att ni ska slippa höra mitt barnsligt glada skratt.

Men vi börjar från början... teori och repetition på förmiddagen med lunch och sedan teoriprov som vi alla klarade med glans. Även Jan-Erik trots språkförbistring och nervositet före. Tror inte att någon av oss kommer sakna teorin.

Så, då behöver jag inte skriva mer om det...

Så jag skriver om det viktiga istället.
Eftermiddag på baksidan av Åreskutan med

 

backglidning, det är värt att skriva om! I fantastisk natur och 18 grader, solsken och gott sällskap skulle vi backglida. Till att börja med var det lite väl blåsigt så vi tränade balansering med små skärmar. Kul och svettigt men jag, och jag tror alla andra, längtade efter att få flyga nerför backen.

Elin in action med Jörgen till hjälp              Elin "snubblade" på en sten?

Efter en timme mojnade vinden och gick ner till 4-7 sekundmeter, men det är fortfarande lite för mycket för nybörjare som oss, så några släpptes iväg när byarna avtog men det var svårt att styra och starta. Jag fick dock till mitt bästa åk tack vare tur med gynnsamma vindpustar precis när jag åkte iväg. Det är det flyget ni ser i filmen högst upp.

Byarna bjöd på en hel del dramatik också, och jag med flera dök på ryggen och blev dragna över fjället, eller dök på sidan och blev dragna över fjället, eller stod på huvudet och blev dragna över fjället. Som tur är inga större skador. Jag gjorde också ett rådigt ingripande och kastade mig över Lottas skärm när hon blev dragen. Stålmannen in action, fast jag tror att jag har lite snabbare reaktionsförmåga än mannen i tights.

När det blåste som starkast fick vi roa oss med att titta på vingarna som flög på uppåtvindarna i några timmar ovanför toppen på Skutan. Klicka på bilden för att se dem. Jag längtar tills jag också kan ligga och glida i timtal och njuta av friheten.

Efter ett tag nät vinden lagt sig och vi hade en jämn och fin vind från norr så gick det bättre och jag tror att alla till slut fick till långa glidningar och de som lyckades kom upp med samma barnsliga grin i ansiktet och jag börjar förstå tjusningen med skärmflygning nu.

Sist ut var Jan-Erik som på det absolut sista åket strax efter nio kom iväg fint i kanten av bäckravinen och gled ända ner till liften i botten av dalen. Utpumpad med lycklig kom han upp med skärmen på ryggen och jag tror att en till blev såld på upplevelsen att sväva några meter över marken i vad som känns som full frihet!

I morgon kör vi en riktig bergsflygning! Uppstigning om 5 timmar så det är dags att säga God natt!